Jag är nog sjukare än vad jag tror

12:e november och jag och mamma är påväg till akutmottagningen i Eskilstuna igen. En nummerlapp och vårt nummer syns på nummertavlan. Prata med läkare och tillbaka i stolen för att vänta på att en läkare skulle komma ut och ropa upp "Julia Zentio" med en förvirrande blick över väntrummet. Jag tar min Mer päron som jag och mamma köpte innan vi åkte till akuten, vi båda visste att detta skulle bli ett längre besök. Väl inne så läggs jag in i ett rum, min kropp orkade inget annat än att ligga ner. En ung sköterska kommer in för att ta blodprover, det går snabbt allt och proverna skickas till labbet. Jag ligger i rummet med kala väggar och med mamma som kollar på mig med oron i blicken. Hon förstod allvaret inte jag.

På morgonen denna lördag hade jag vakat med en bula på halsen, när jag svalde såg de ut som jag hade en golfboll. Ett adamsäpple som alla män har fast ja, betydligt större. Måndagen innan denna lördag anmälde jag mig sjuk från mitt jobb, under natten hade jag fått mer och mer ont i halsen och kommer ihåg att jag tänkte "halsfluss igen". Under denna vecka blev jag inte mer sjuk, men något var ändå inte rätt jag var trött i hela kroppen och orkade inte mer än att röra mig mellan soffan och toan. Detta skulle bara vara början på en längre sjukskrivning.

Sköterskan som hade lämnat proverna på labbet kommer in igen och meddelar att läkaren kommer så snabbt vi fått proverna tillbaka. Klockan tickar, timmarna går och tillslut kommer en läkare in. Något är inte rätt, och det var de inte det var väldigt illa. Läkaren hänger sig över en bänk, gjord av stål. Kollar på mig och säger "detta är verkligen inte bra", nu förstår jag att jag är nog sjukare än vad jag tror. Jag har blivit drabbad av struma steg 3. Från att ha problem med sköldkörteln hade jag nu fått en sjukdom jag inte kommer kunna bli frisk från, behöva äta medicin livet ut. Allt för att min före detta läkare struntat i mig och de sista han sa var "du har fått ett återfall". Från början av april till november görs inga kontroller av mina värden och kontakten med sjukhuset bryts. Jag blir helt utesluten från vård jag betalat för att få, med mina skattepengar. Fel medicin och blir felmedicinerad, han sätter mig på att bara äta cellgifter som alltså nästan tar död på min sköldkörtel och hela mig.

Läkaren den lördagen på akuten ställer snabbt om min medicin. Och pratar med mig och försöker få mig att förstå vad som händer. Hon kollar på mig och säger "jag förstår inte hur du klarat dig så länge". Tanken så jag borde vara död nu egentligen, kommer till mig och jag de är väl vad jag borde vara. Istället sjukskrivs jag för jag ska nu börja denna resa mot att bli så frisk jag kan bli.

Nu är jag sjukskriven till den 8:e januari och står nu på kö för operation. Ska nu operera bort sköldkörtel och äta medicin hela livet. Jag går på provtagning varannan vecka för att kolla hur nivåerna och att medicinen står rätt. Måste åka in till akuten för minsta lilla som känns annorlunda. Ligger hemma för att återhämta min kropp för att orka operation. En operation som förhoppningsvis ska ge tillbaka mitt liv som jag hade för fyra år sen. Ett liv som min läkare bestämde sig för att jag aldrig kommer att få tillbaka till 100%.

Gillar

Kommentarer