Grips av paniken

När jag är hemma om dagarna och bara ligger i soffan så grips jag lätt av paniken, en panik om att jag inte gör något med mitt liv. Missförstå mig inte, det handlar mest om hur många dagar som går av mitt liv pga av en utbildad läkares fel. Som ställde ut mim viktigaste medicin och gjorde mig 90% sämre än vad jag redan var.

Den paniken, av att jag inte gör något. Dagarna, veckorna och månaderna bara går. Jag väntade ungefär 5 månader på operation. Månader som jag del var sjukskriven 1 månad, sen jobbade. Jag älskade mitt jobb, men på de sättet blev de bara jobb. Jag orkade inte mer än de på dagarna, eller helgerna då var de bara att vara hemma och ladda batterierna. Förstår ni hur jag menar? Det känns liksom som jag är fast i min kropp, min hjärta är fortfarande igång och vill göra en massa och planerar liksom. Men sen när de väl blir action så går de inte kroppen säger stopp, tillbaka i soffan med dig bruden.
Gårdagen var helt underbar, så man vill att hela sommaren ska vara fylld med massa kul med en kompis man bara älskar liksom. Men när jag vakande idag var de inte lika kul, jag vakande och hade ingen energi allt. Hade inte ens energi att plocka ut diskmaskinen när jag vaknat. Inte så att jag var trött mer att man pyst ut all energi som fanns. Det är så svårt att göra planer när man inte vet hur man mår imorgon.

Nej, jag kommer inte börja jobba nästa vecka eller imorgon, min kropp är bara inte redo ännu. Men jag önskar ja var!

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229